Ahlberg/måndag: Lena Adelsohn Liljeroth måste ersättas

Statsministern bör snarast utse en ny kulturminister, som är i tjänst när presstödsförändringen notifieras och blir ett formellt ärende i kommissionen.

Varför?

Leif Pagrotsky var kulturminister när presstödfsförändringarna notifierades juni 2006, Cecilia Stegö Chilo drog tillbaka notifieringen oktober 2006, Lena Adelsohn Liljeroth är minister under den långa processen med kommissionen, fram till departementspromemorian med det avvecklade storstadsstödet i maj i år.

Den 29 juni skriver Lena Adelsohn Liljeroth i Dagens Nyheter:

”Förslaget blir också förenligt med EU:s statsstödsregler, eftersom det särskilda extra stödet till storstadstidningar avskaffas.”

Och i nästa mening:
”Dock har regeringen i samtal med EU fått igenom en lång avtrappning under fem år.”

”Samtal” vittnar om kommissionens position att det inte har bedrivits några förhandlingar, ”fått igenom” däremot är terminologi kopplad till förhandlingar och signalerar bindande avtal. Så har de svenska representanterna upplevt processen.

Det som sedan händer är att det inte finns någon kommission bredvid regeringen när remissinstanser och debattörer skjuter skarpt mot departementspromemorian. Smällarna för en uselt skött process får kulturministern och hennes tjänstemän ta själva.

I fredags, i kovändningsartikeln i Svenska Dagbladet, skriver Lena Adelsohn Liljeroth:
”Just bristen på öppenhet ligger bakom flera av remissinstansernas synpunkter och att regeringen inte kan bevisa att EU kräver någon förändring av presstödet.
Jag har tidigare sagt att vi kommer att göra en seriös och förutsättningslös bedömning av remissinstansernas synpunkter. Vår analys av de invändningar som framförts har bidragit till att vi nu väljer att återföra frågan till kommissionen för att få ett tydligt och offentligt utlåtande om presstödets förenlighet med EU:s statsstödsregler.??Det återstår en osäkerhet kring det befintliga stödets EG-rättsliga status eftersom det ännu inte formellt prövats. En mer ingående granskning kan därför vara värdefull.”

Debattartikeln ångar av frustration – kommissionen har utåt inte stått för sin analys och kritik av det svenska presstödet – eftersom det inte går till på det viset.

Regeringen, med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen står med Svarte Petter.

Hur arbetet inom EU och i synnerhet kommissionen bedrivs har indirekt blivit uppenbart. Farhågor om dolda agendor och bedrövligt dålig öppenhet har besannats. Margot Wallström borde ha kraftig huvudvärk.

Men vad hjälper det – en regering som verkar sura, genom att ta tillbaka och slänga frågan i knät på motparten, ger intrycket av att vara infantil, i bästa fall oprofessionell.

I de stundande förhandlingarna med EU-kommissionen kan inte Sverige företrädas av en minister som för några månader sedan konstaterade att delar av det system hon nu notifierar inte är förenligt med fördraget, en minister vars tjänstemän pratat sig in i en kompromiss.

Det vore att tigga om att bli överkörda.

Om inte kovändningen är riggad och uppgjord med kommissionen – så att storstadsstödet ska ryka i en snabb process – så har Sverige en sällsynt svag position när presstödsförändringen ska förhandlas.

Det finns ett mycket konkret skäl för regeringen att ta den fortsatta processen på stort allvar. De notifierade förändringarna av presstödet kommer att genomföras från 1 januari. En rad landsortstidningar får 10 procent högre driftstöd, som mest en bit över en och en halv miljon. Om EU-kommissionen underkänner stödförändringen är det inte Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet som kan bli återbetalningsskyldiga, de får ju något sänkt stöd, utan en rad små tidningar.

Också därför måste en ny minister, med delvis nya tjänstemän, ta sig an den fortsatta processen.

mvredaktion