Almedalsveckan har just avslutats och mycket uppmärksamhet har under veckan riktats mot Sveriges främsta politiska journalister som alla fanns på plats i Visby.

Jag har ägnat vårterminen på JMK åt att närstudera dessa journalister och vilka ideal som präglar samtidens utfrågande journalisters yrkesutövning.

Länge har enskilda personers inverkan och inflytande över politiken, såväl som journalistiken, viftats bort av forskare. Men i en tilltagande personifiering och medialisering av politiken blir det intressant, legitimt och viktigt att undersöka.

Efter att ha slutfört arbetet med kandidatuppsatsen ”Den ideala politiska utfrågaren: En studie i hur politiska journalister uppfattar sin yrkesutövning”, och djupintervjuer med tolv välkända journalistiska profiler framkommer framförallt två saker:

Dels att dagens journalistiska ideal gällande makthavarintervjuer präglas av vänlighet, saklighet och envishet, dels att det krävs mer än vad man kanske tror för att genomföra en framgångsrik makthavarintervju.

Om de kommersiella kanalerna ska klara av att konkurrera med ickekommersiella alternativ som public service, och i längden tjäna pengar på kvalitetsjournalistik, som makthavarintervjuer, krävs förmodligen att de bejakar de trender som tycks finnas – ett ickekommersiellt format.

De senaste åren har mediehusens intresse för makthavarintervjuer ökat. Antalet format innehållandes denna typ av intervjuer tycks öka.

Samtidigt är det svårt att lyckas nå publikframgång med satsningar på makthavarintervjuer. Fokuseringen på kvantifieringen av medielandskapet tycks stå i motsättning till det ideal vilket journalisterna själva ämnar uppnå, en motsättning som säkerligen får genomslag i rutan.

De journalister som i dag är mest respekterade menar att det krävs mycket för att göra bra intervjuer, inte minst tidsmässiga och redaktionella resurser.

Hos den person som ska genomföra intervjun krävs att man är snabbtänkt, orädd, ambitiös, flitig och framför allt noggrann. Därtill krävs det en förmåga att tänka utanför det gängse perspektivet, kunna problematisera och vara självständig.

Två personer som tycks personifiera dagens ideal är Sveriges Televisions Anna Hedenmo och Sveriges Radios Tomas Ramberg. Båda är även, av tittare och lyssnare, prisade och hyllade journalister. Anna Hedenmo toppade i vintras SOM-institutets förtroendebarometer och Tomas Ramberg mottog nyligen ett i raden av journalistpris.

Nyckeln till framgång tycks vara att rekrytera utfrågande journalister som har ambitionen och förmågan att styra makthavarintervjun utan att dominera innehållet. Intervjuaren bör vara en ”estradör utan att bli självupptagen”, som en av intervjupersonerna i undersökningen uttryckte det.

Kort sagt krävs det journalister som granskar makten före att svansa runt den.

Grunden torde således vara att rekrytera rätt typ av journalister till dessa tunga journalistiska uppdrag, och sedan ge dessa förutsättningar att genomföra informationsuttömmande intervjuer med våra främsta makthavare.

Fredrik Hammarbäck, sommarvikarie på Dagens Media.