Den senaste tiden har det varit många nyheter om Facebook-grupper och fan pages. Jag vet, det har varit så länge, men snacket har intensifierats under den senaste tiden, inte minst på grund av den hemska gruppen ”2 kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” (läs bakgrundshistorien här).

Gruppens namnbyte var fruktansvärt och inte roligt på något sätt. Men, att gruppen så snabbt fick 200 000 medlemmar visar hur stort intresset av att hjälpa faktiskt är, även om välviljan i detta fall var missriktad. När det uppenbarligen finns ett stort intresse, varför ökar inte de svenska hjälporganisationerna sin närvaro på exempelvis Facebook och därigenom mitt intresse för att ge?

Exempel: De första träffarna för en sökning på Röda Korset på Facebook är ”Röda Korset i Stockholms län” med 142 fans, ”Röda Korset Kristianstad”, en butik med 42 fans och på tredje plats ”Pinsamt, Röda Korset”, en grupp med 222 medlemmar. Röda Korset har visserligen genomfört en hel del bra kampanjer, exempelvis varvaenkompis.se, men jag eftersöker en långsiktig och ständigt uppdaterad närvaro, och framför allt vill jag på ett tydligare sätt se vart mina pengar går!

Läkare utan gränser däremot, är något av ett föredöme.  De har skött sin kommunikation i sociala medier, både innan och under krisen i Haiti, exemplariskt och delat med sig av massor av intressant och viktig information. Hemskheterna visualiseras och jag blir benägen att ge, för tyvärr krävs ofta hemskheterna för att man ska öppna plånboken.

Ytterligare ett lyckat exempel är UNHCR’s samarbete med Google Earth där man på ett enkelt sätt kan se flyktingläger världen över. Alltid närvarande, både när det är helvetes-hemskt, och när det bara är normal-hemskt.

Men, den stora frågan för mig är: Varför visar inte svenska välgörenhetsorganisationer på ett tydligare sätt vart pengarna går?

Genom nätet är det extremt enkelt att faktiskt följa sin peng från land till land, från hand till hand och från ficka till ficka. Titta på KIVA exempelvis. På ett mycket enkelt sätt låter de mig se vart mina pengar går. Transparens kommer att visa sig nyttigt för hjälporganisationernas varumärken, speciellt i efterdyningarna av af Donner och Bengt Westerberg.

Men även företag bör på ett tydligare sätt visa var pengarna de skänker hamnar. Det företaget vinner på i förtroende. Om ett företag själva införde en KIVA-liknande lösning för sina gåvor skulle det få mig mer benägen att kommunicera med företaget och minska känslan av ”green washing” som stora donationer alltid ger mig. Mikrolån och löpande kommunikation istället för engångsgåvor till TV-galor.

Det krävs ju ofta något riktigt, riktigt hemskt för att världen ska haja till och börja dela med sig, men det fina med internet är ju att även det inte helvetes-hemska kan spridas. Utnyttja det.

Hannes Hultcrantz, pr-konsult på Prat PR