Martin Gelin ska ansvara för de tre röd-gröna partiernas gemensamma närvaro i de sociala medierna. Förutom att vara redaktör för bloggen på rödgrön.se, ansvarar han för Facebook-sidan, Twitterkontot och för att utveckla nya sätt att driva valkampanj på webben.

– Jag har en hel del idéer och det verkar vara högt i tak, med många som är sugna på att testa nytt.

Martin Gelin har inte varit involverad i någon svensk valkampanj, men har följt amerikansk inrikespolitik på nära håll i flera år. I sin bok ”Det amerikanska löftet”, som kom ut i höstas, följer han Barack Obamas valkampanj över hela landet.

– Amerikanska valkampanjer, inte bara Obamas, är väldigt bra. Sverige ligger före USA på teknik, men USA är långt före på kampanjer. Obamas kampanj är ett bra exempel på hur man kan använda internet för att minska tröskeln för väjarna att engagera sig politiskt. Jag stalkade Obamas kampanjchefer i två år när jag skrev min bok, och har många idéer som man kan överföra till en svensk valkampanj.

Som vadå?

– En sak jag kommer jobba med är att lyfta fram volontärer och kampanjarbetare på sajten och i bloggen. Vanligt folk ska få utrymme att berätta om varför de engagerar sig politiskt, för att få fler att inspireras och vilja bli involverade. Obamas kampanj hade åtta heltidsanställda som reste landet runt och intervjuade volontärer, vilket skapade en stark känsla av bred folkrörelse. Något liknande har inte gjorts i Sverige, där det fortfarande mest är partiledare som syns och hörs. Jag vill få kampanjen att kännas mer öppen, väljarna är välkomna att bidra med idéer. 

Är det en strategi som skulle fungera även för en borgerlig kampanj?

– Det vore kul om även alliansen gjorde samma sak. Så länge fler går och röstar är det bra. Bland unga finns det ett stort politikerförakt och cynism om hur valprocessen och politiska partier fungerar. Alla tjänar på om man kan göra den politiska processen mer tillgänglig för unga. Men mest tjänar de rödgröna, som har ett starkt stöd bland unga, även om många inte har bestämt sig mellan de tre partierna. Förhoppningsvis kan vi fånga upp dem i en valkampanj för alla tre partierna, det är en ny typ av valrörelse.

Martin Gelin har själv inte offentligtgjort vilket av de tre partierna han själv röstar på.

Varför inte?

– Det handlar inte om att jag inte vill berätta. Jag får inte. Jag har tre arbetsgivare och ska inte vara partisk. Det är en av anledningarna till att jag fick jobbet, att jag inte redan är kopplad till ett av partierna.

Hur insatt är du i svensk politik?

– Det har gått i vågor. Just nu har jag bättre koll på amerikansk inrikespolitik, men jag ser fram emot att sätta mig in i svenska detaljfrågor. Förra året var jag i Sverige mycket på grund av boken och jag märkte då att det finns mycket härifrån som man kan applicera på svensk politik.

Hur bra är svenska politiker på sociala medier?

– Bra! Det finns nog knappt en riksdagsledamot som inte har fått rådet att de bör twittra. Sedan passar det inte för alla och det får man acceptera. Det tar tid att använda sociala medier, och personligen föredrar jag att partiledarna lägger sin tid på annat.

– Men framför allt är svenska politiker bra på att använda sociala medier till att prata själva. En del har även upptäckt möjligheten att lyssna och låta väljarna prata med politikerna. Däremot är det få som har nått framgång i att använda sociala medier för att få väljarna att prata med varandra, och  skapa verktyg och plattformar för väljarna att driva sina egna kampanjer. Det är man extremt bra på i USA.

Han nämner Gudrun Schyman (Fi), Fredrick Federley (C) och Eva-Lena Jansson (S), som exempel på svenska politiker som är bra på sociala medier.

– Och tyvärr Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna kommer att vara väldigt effektiva på webben inför valet.

Martin Gelin flyttar tillbaka till Stockholm om en vecka, efter åtta år i New York. Han vet inte än om det är en permanent flytt. Lägenheten i New York är inte uppsagd.

– Som det känns nu åker jag tillbaka. Jag trivs jättebra i USA och älskar att frilansa härifrån. Dessutom har jag fler böcker om USA som jag vill skriva

Om vad?

– Jag håller på med en bok om hur internet demokratiserar den politiska processen, vilket mitt nya jobb blir bra research inför. Dessutom vill jag skriva om den växande högerpopulismen i USA. Obama-boken handlade om vanliga människor, och jag vill göra motsvarande fast på andra sidan. Republikaner skildras sällan särskilt nyanserat i svensk media, jag skulle vilja skriva om vanligt folk som mobiliserar sig mot Obama och försöka förstå vad som driver dem, utan att demonisera.

Innan Martin Gelin tackade ja till att jobba för de röd-grönas valkampanj, funderade han mycket på vad det kommer innebära för hans framtid som journalist att vara förknippad med en politisk ställning.

– Det var den stora frågan. Men även nu är jag en opinionsjournalist, och är ofta tydlig med var jag står även i reportage och artiklar. Och det är så jag vill skriva, jag vill inte låtsas att jag är neutral när jag inte är det. Om man som journalist har en stark politisk åsikt tycker jag att det är oärligt att inte berätta det, och tro att det inte märks på vad man skriver. I Sverige är det viktigt att ha till synes opolitiska reportrar, men jag tror och hoppas att det är på väg att ändras. Om vi är mer transparenta om var vi står, ökar förtroende för journalisterna, säger Martin Gelin.

Han lovordar den amerikanska mediedebattören Jay Rosen, som tycker att journalister ska ta ställning till vad de rapporterar.

– I USA finns det en Washingtonjournalistik som går ut på att man måste redovisa båda sidors argument helt objektivt, även när Sarah Palin säger att Obamas sjukvårdsreform innebär att demokraterna kommer att avliva din farmor. Det vore bättre om journalisterna vågade rapportera fakta och berätta att Palin ljuger när hon säger så.

De senaste åren har Martin Gelin haft en egen blogg om amerikansk politik på Svenska Dagbladets sajt.

Kommer du återvända till Svenskan efter valet?

– Jag vet inte om de någonsin vill ha mig tillbaka efter detta svek! Å andra sidan har jag ständigt drivit en linje som skiljer sig från Svenskans ledarsida, och det har aldrig påtalats även om jag själv märkte att det blev väldigt tydligt under presindentvalet. Jag har aldrig fått några klagomål från Svenskans ledning, och det bör man hedra dem för.