"Sociala medie-anhängarna är de mest asociala"

2010-09-03 06:09  

De mest entusiastiska anhängarna av sociala medier är som religiösa fundamentalister - antisociala, självgoda och oförstådda, skriver Veckans Affärers Emanuel Sidea.

Har du någonsin träffat en person som jobbar med sociala medier? Eftersom du läser denna tidning är ditt svar sannolikt ja. Var inte det hela lite lätt märkligt, om du drar dig till minnes? Något med personen som var speciellt, något kanske lite svårt att sätta fingret på men det ingav en olustlig känsla?

Så känner jag varje gång jag träffar en person som jobbar med sociala medier. Jag vill naturligtvis inte nämna några namn, men du vet vilka jag syftar på (och redan nu tänker samtliga på vassa nätkommentarer till denna text, börjar titta bland kommentarerna).

Det handlar om tusentalet aktiva inom bloggosfären, som vi lärde oss att kalla det och sedan blev "bubblan", och nu kretsar kring hashtaggen på Twitter som just nu är populär. Trots att jag aktivt undviker tillställningar där jag kan träffa på dessa människor som dras till oss som betraktar internet ungefär som en telefon – bra att ha helt enkelt. Men de agerar inte i ett vakuum, så vi ska ställa dem mot rätt jämförelsegrupp.

Moderna storstadsmänniskor i mediebranschen är inte särskilt trevliga – eller jo, på ett härligt ytligt sätt, som gör livet mer lätthanterligt men i grunden finns en uppblåsenhet – man är fulla av sig själv (sannolikt jag och du med, självinsikt är första steget, right?).

När du släpper ut människor som annars är oavbrutet sociala på nätet blir de lite som moderna människan men lite extra, höga på träffas inte i IRL utan "away from keybord".

Fulla av sig själva blir de precis motsatsen till vad budskapet man trycker ut i alla tänkbara mediekanaler, de annars så otroligt sociala mediemänniskorna blir de mest antisociala. Så mycket pladder och brus, de "pushar" sina åsikter om allt möjligt.

Gärna pratar de om egna jobbet (inte olika från alla andra, låt vara för det) men främst av att ingen "fattar internet", och att de är några få som förstått värdet av "konversation", av gemenskapen på nätet, av att dela och engagera andra, andra som delar med sig av engagemanget; en evighetsloop av – ja, av vadå? Inte helt olikt modebloggarna som bärare av tips och konsumtionsförslag: läs det, gilla det, titta på det, häng här, ät där – fast i en mediekontext.

Någonstans verkar det som att de glömde bort anledningen till varför vi har medier. Inte för att sätta igång evighetsloopar med inlägg, länkar de "like" och "pusha" utan för att det som bärs fram ska vara vettigt och göra oss lite klokare och ta smartare beslut – inte för att fulla av oss själva loopa runt resonemang om varför vi är oförstådda.

Nästa gång, utmana dem lite grann: fråga dem om vad som helst. För mina tester visar att det alltid finns ett svar, en artikel de läst eller ett tips de fick på Facebook, eller en åsikt de plockat upp på Twitter. En egen tanke, nej det hinner man inte just med just nu, det finns nya inlägg att läsa eller dela.

Långtida anhängare (ofta noga med att säga när de fick nätnärvaro) och även proselyter av sociala medier är de mest antisociala människor jag mött – vid sidan av religiösa fundamentalister.

De har mycket gemensamt. De är oförstådda, evangeliska och självgoda med ett budskap och endast en sensmoral: "upprättelsen kommer när dagen är inne". Dagen då allt redan är pushat.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

ANNONS

Åsikter & debatt