"Bonnier saknar strategier för att rädda dagstidningarna"

2014-11-10 08:31  

DEBATT. Måste man förklara varför ens produkt kostar pengar är det uppenbart att man har problem med sin affärsidé. Det skriver Johan Ploski, creative director på Yomaco.

Efter att ha lyssnat på Ekots lördagsintervju med Gunilla Herlitz, vd för Dagens Nyheter, Expressen och Dagens Industri, kan jag konstatera att jag är glad att jag inte är journalist. Inför intervjun förväntade jag mig att få höra visioner och strategier för hur tidningarna ska hitta lösningar för en hållbar framtid.

Istället fick jag höra Herlitz försvara nedskärningar och försäkra att de inte ska påverka kvaliteten. Herlitz menar också att man måste bli bättre på att förklara för sina läsare varför man måste ta betalt för de digitala tidningarna. Om man måste förklara varför ens produkt kostar pengar, då är det uppenbart att man har problem med sin affärsidé, och måste tänka om radikalt.

Intervjun uppvisade visserligen en viss insikt, men det som inte sades visar att det fortfarande saknas grundläggande förståelse för de bakomliggande orsaker som driver utvecklingen. Det i sin tur gör det omöjligt att fatta korrekta strategiska beslut.

För mig låter det som att Gunilla Herlitz sitter fast i gamla affärsmodeller, vilket är lätt hänt när man har samma vd och ledning för både pappers- och digitaltidningarna. De dubbla lojaliteterna som skapas kan förklara den rädsla vi ser i tidningsvärlden idag, att en ny digital tjänst ska kannibalisera på den gamla.

Men egentligen borde väl detta vara ett mål i sig? Att visa att man har ett starkt erbjudande som riktar sig till den nya generationens konsumenter. För ju längre du avvaktar, desto större bitar kommer någon annan att knapra av kakan som är dina kunder, och frågan är om det då inte är bättre att äta den själv?

I dagarna firar vi 25-årsjubileet av Berlinmurens fall och jag kan inte låta bli att dra parallellen till det forna östblocket. När demokratiprocessen startade hade de gamla öststaterna två vägar att gå. Den ena att skynda långsamt med övergången från plan- till marknadsekonomi, den andra, chockterapi – att få övergången undanstökad för att så snabbt som möjligt komma på fötter igen. De länder som valde det senare, till exempel Polen och de baltiska staterna, är de som haft bäst utveckling. Chockterapin var nödvändig för att människor inte skulle tappa modet i väntan på en förbättring. Bonnier verkar har valt Albaniens strategi, att skynda långsamt.  Men hur länge kommer medarbetarna att orka hålla motivationen uppe? Hur länge dröjer det innan glöden falnar och kreativiteten försvinner helt?    

Vad jag hade velat höra från Gunilla Herlitz är tydliga visioner och idéer för hur Bonnier ska ta samma ledande position i den digitala nyhetsvärlden som de tidigare haft inom pappersmedia. För alla som arbetar med affärs- och produktutveckling inom nyhetsmedia borde ett par saker vara uppenbara och genomföras snarast:

Kapa kättingen till "tryckpress-ankaret". Rekryteringen av nyckelpersoner sker fortfarande nästan uteslutande från papperstidningsvärlden. Istället måste man leta i de nya kanaler man ska verka i, för att hitta folk som har erfarenhet av att förpacka digitala erbjudanden som möter efterfrågan från en ny generations användare. Digitalt måste få ta sig an sina utmaningar utan hänsyn till papperstidningen. Visst kommer det att kosta att öka konverteringshastigheten från papper till digitalt, men det kommer att kosta oavsett, och det är bättre att äga initiativet.

Våga tänka bortom papper. Jason Bloomberg på Forbes skriver att Financial Times digitala framgångar beror på att de inte längre definierar sig som papperstidning. Det är imponerande att en tidning med en 120-årig historia lyckas omdefiniera sin egen identitet och det är denna väg Bonnier också måste ta.

Det handlar inte bara om ett nytt sätt att förpacka nyheter, utan om att hitta en ny identitet bortom papper. Men för att ha något att erbjuda så måste man ha duktiga medarbetare. Det är skrämmande att se att gammelmedia gör sig av med så många journalister, men de kommer att hitta nya jobb.

Vi har under många år sett samma utveckling i USA, där journalisterna har fått nya jobb, bland annat hos Amazon som med sitt köp av Washington Post kommer att satsa på nyheter i de digitala kanalerna. Jag är alltså inte speciellt orolig för journalisterna – jag är orolig för Bonnier. Den som kan sin digitala bransch vet att man inte kommer långt utan kvalitet och även om det är svårt att ta på det digitala så kan man inte förpacka och sälja luft.

Kanske sitter Gunilla Herlitz med ett eller flera ess i rockärmen som hon valde att inte gå ut med under intervjun, men efter snart två decenniers krisande dagstidningsbransch så längtar jag efter  att höra om någon som lyfter blicken mot horisonten och med fast hand styr mediaskutan mot det nya digitala landet.

Johan Ploski, creative director och strateg på Yomaco

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

Sponsrat innehåll

ANNONS

Åsikter & debatt

v>