På Dagens Industri har Gunilla Herlitz i det närmaste fört ett krig mot Di.se. Dock har det varit ett lyckat krig där sajten, med Martin Ahrend som vd, varit och är en av få framgångar ekonomiskt sett i Tidningssverige trots allt mindre draghjälp från papperstidningen. Numera måste nätet citera papperstidningen på samma sätt som vilken extern källa som helst. Ingen dubbelpublicering här inte.

Hos DI drivs sajt och papperstidning i separata bolag. Samma utveckling är inte omöjlig att se hos DN. Herlitz har nosat på nätmedier men är en utpräglad papperstidningsmänniska och anser att papperstidningen fortfarande är det stora fundamentet i tidningsverksamhet. Det kan ligga i hennes intresse att slippa nätet och helt och hållet kunna koncentrera sig på pappret. Samtidigt behöver DN distansera papperstidningen från nätet för att säkra lönsamheten för båda kanalerna.

Den första utmaningen ligger i att få svenskarna, eller stockholmarna, att fortsätta att betala för papperstidningen. De senaste fyra åren har DI gjort rörelseresultat på mellan 150 och 200 miljoner kronor. Samtidigt har DN tillsammans med sitt säljbolag gjort resultat runt nollstrecket. DN:s moderbolag, exklusive annonsförsäljningen, har de senaste fyra åren varje år gjort förluster på över 150 miljoner kronor. DN behöver alltså göra något som får läsarna att betala för papperstidningen, framför allt i tider då annonsintäkterna inte är att lita på. Samtidigt behöver Gunilla Herlitz skära i kostnaderna. På DN kostar medarbetarna runt 400 000 kronor mer per år än hos DI när alla kostnader slås ut. Det här är Gunilla Herlitz medveten om och de 434 som jobbade på tidningen vid utgången av 2008 kommer att vara färre när 2009, och framför allt 2010, summeras.

Kampen om läsarna är givetvis mycket större hos DN, med mer allmänna nyheter och en konkurrent i form av Svenska Dagbladet som hela tiden flåsar i nacken. DI är tämligen ensamma om det de gör på pappret i Sverige samtidigt som de har större konkurrens från utländska medier.

Vidare går det inte att fortsätta låta DN och DN.se vara så identiska som de är i dag. Min bild är att det inte är sällan som det går att läsa stora delar av papperstidningen på nätet kvällen innan. Så som det ser ut i dag så förstör det för båda kanalerna. Incitamentet till att läsa papperstidningen försvinner och nätet blir en plats i alltför stor utsträckning reserverad för pappersmaterial. Nätet är redan i dag en viktig publiceringskanal, men sajten måste lyftas ett snäpp för att även bli ett viktigt intäktsben.

Med den tydliga skillnaden mellan DI och Di.se ska det bli intressant att se om DN och DN.se går samma öde till mötes. Framför allt eftersom flera andra medier går motsatt väg och integrerar nät och papper allt mer. Med en ny vd i form av Casten Almqvist och Peter Fellman som ny chefredaktör för DI:s papperstidning blir det hos affärstidningen snarare intressant att se om pappret och nätet närmar sig varandra.

Någon utbruten nätorganisation i ett eget bolag lär inte vara den första förändringen vi ser hos DN, men det kommer säkerligen att diskuteras. Det som talar för Gunilla Herlitz DI-linje är siffrorna på sista raden.