Över 130 000 träffar på Google och en hysterisk sökpeak när märket skulle lanseras i butik. Uppmärksamhet i så gott som alla stora svenska medier och i prestigemedier som New York Times, Guardian och Washington Post. Så kan det gå när man berättar brännande historier utan mediebudget. 

Det var en gång ett gäng unga svenska reklamare med visionen att producera designerjeans i den slutna diktaturen Nordkorea. Ett lovande berättaranslag och en solklar konflikt. Väst möter öst. Öppet möter slutet. Den amerikanska urbyxan möter G W Bush ondskefulla axelmakt. Jag talar förstås om den framgångsrika födseln av Noko Jeans. 

Storytelling är oslagbart när det är som bäst. Att agera i gränslandet mellan reklam, entreprenörskap, konst och samhällsförändring är genialt – men det ställer också krav på den som kokar soppan. 

När utställningen ”Ta bussen till Cannes” var på besök i Stockholm beskrev initiativtagarna och Great Works-kollegorna Tor Rauden Källstigen, Jacob Åström och Jakob Ohlsson hur en förfrågan till Nordkoreanska myndigheter slutade med 1 100 par nysydda designerjeans.

Med storslagen charm och intressant gestaltning bjöds reklambranschen på detaljer om projektets upp- och nedgångar. Ibland med lite väl svepande uttalanden om hur saker och ting förhöll sig i Nordkorea tyckte jag.

Det var snälla svenskar med koll och en dokumenterad ”code of conduct” för tillverkningen som mötte tjänstvilliga och lika snälla nordkoreaner. Men hur som helst var syftet gott och projektet spännande och lyckat eftersom jeansen faktiskt till slut landade i Sverige.

Där slutade det första kapitlet om Noko Jeans, även kallat ”Maneuvers in the Dark” av initiativtagarna. På bloggen klargör jeansskaparna att vi nu befinner oss i kapitel två. Det är kapitlet då alla som har köpt jeansen ska kunna mötas online. Det är också kapitlet då det ängsliga, trendspanande varuhuset Pub får kalla fötter.

Noko Jeans Museum i butiken Aplace får slå igen innan det öppnar, men politiken slipper de inblandade inte undan. I medierna ifrågasätts nordkoreanska arbetsförhållanden och initiativtagarna kritiseras för att göra affärer med en diktatur (något som sällan uppfattas som problematiskt när det gäller Kina).

Nu är det dags för Tor, Jacob och Jakob att kliva fram och ge oss berättelsens fortsättning för kapitlet är inte slut ännu. Det här skulle ju också vara ett sätt att bryta Nordkoreas isolering, om än i liten skala. Storytelling är fantastiskt, men också krävande eftersom storys handlar om utveckling och förändring. Vem är det som utvecklas här?

Är projektet bara en kul grej eller den historia jag hoppas med lika delar entreprenörskap, samhällspåverkan, marknadsföring, upplevelse och personligt varumärkesbyggande. Hur som helst har det blivit en av höstens reklam- och designsnackisar.