För ett år sedan fick jag och kollegan Jill Sjölund, efter många om och men, möjligheten att följa och träffa flera ungdomar i Göteborgs förorter. De är på det stora hela inte många. Men det är de som får många av oss att nervöst klistra blicken i golvet på bussen. Innanför denna hårda fasad fann vi ett extremt utanförskap. En parallell verklighet som innehåller ett avgrundsdjupt myndighetsförakt och ett brinnande hat mot poliser.

Något år senare återvände jag och då hade en av mina två närmaste kontakter i Göteborg mördats i en gänguppgörelse. Den andra, som tidigare berättat om sina yrkesdrömmar, hade hoppat av skolan och drev runt på gatorna. Ett stort antal stenkastningar, bränder och upplopp hade inträffat på kort tid. Några av dem vi träffat för ett år sen fanns bland de misstänkta stenkastarna. Samtidigt åkte min kollega till Uppsalaförorten Gottsunda där våldsamma konfrontationer med polisen inträffat.

Hur ska medierna hantera de här ungdomarna?

På Aftonbladet bestämde vi oss för att en dialog med ungdomarna börjar med att de får berätta sin historia. Det är i deras verklighet som svaret på frågan "varför?" kan besvaras.

I två större reportage har vi träffat och följt ett 30-tal ungdomar i Uppsala och Göteborg. De fick berätta om fattigdom, hopplöshet, samhällsförakt och – i några fall – ett hat som tar sig uttryck i en vilja att mörda poliser. Jag kan inte bestämt säga att vi gjort alla rätt i vår rapportering men jag säger att vårt uppsåt var att belysa problemet och ge ungdomarna en röst.

Sedan beslöt sig Medierna i P1 för att granska vårt reportage. Gott så. Men jag tar mig för pannan när jag hör resultatet. Det trötta kvällstidningsföraktet bokstavligen dryper ur radion. Ett medelklassigt överslätande av faktiska omständigheter i akt och mening att beskriva hur den onda kvällstidningen frammanade en bild av något som inte finns i förorterna. Trots att reportaget föregicks av två veckor med minst 20 brandattentat, stenkastningar och upplopp. 

I inslaget sägs att programmet ska "gå i Aftonbladets fotspår". Men Medierna snubblar bara ett halvt steg på vägen. Medierna pratar bara med en enda part av många intervjuade personer. I hela inslaget ställs två Göteborgsungdomars berättelse mot hela innehållet i artikeln och förstasidesrubriken - ett innehåll som knapp alls har med dem att göra. Radioinslaget vill göra gällande att reportaget de granskar är skrivet från Göteborg, trots att nästan hela den refererade artikeln handlar om ungdomar i Uppsalaförorten Gottsunda. Men i P1-världen är det tydligen förort som förort.

Medvetet och partiskt struntar P1-reportern i att berätta om dem som större delen av artikeln handlar om. Gottsunda-ungdomarna med "Fuck the police"-tatueringar. De rasande tonåringarna bakom upploppen som pratar om hämnd, krig och en vilja att döda poliser. 

Medierna-reportern hävdar också att de två Göteborgsungdomarna pekas ut som stenkastare. Det saknar helt stöd i texten. Istället poängterar vi i reportaget att just dessa två killar inte säger sig vara delaktiga i attentaten. I radioinslaget uppges också att jag bara gjorde en snabbvisit i Göteborg när jag i själva verket bevakade problemområdena i flera dagar. Trots att jag namnges i inslaget gjorde Medierna heller aldrig något seriöst försök att få en kommentar från mig. De verkar istället vara mer än nöjda med mitt mobilsvar där jag säger att jag inte är anträffbar - för att ge intryck av att jag inte törs svara på frågor.

Stora delar av det som Göteborgsungdomarna påstår sig sakna i artikeln finns också redan där. Hopplösheten. Fattigdomen. Fritidsgårdarna som stängts. GP-artikeln som påstås ligga bakom flera av stenkastningarna. Beskrivningar om de stenkastande ungdomarnas bakgrund. Finanskrisen som slagit hårt mot de unga.  

Allt i vår artikel är korrekt återberättat med en ljudinspelning som grund. Att dessa två ungdomar inte känner igen sig i planer på polismord och polishat förvånar ingen som läst reportaget.

Inslaget i Medierna är så partiskt och brister så mycket i saklighet att det är pinsamt. Radioprogrammets granskning är amatörmässig och oseriös. Om reportern hade bemödat sig med att intervjua fler än en enda part hade han upptäckt att hans granskning tvingats till en ny vinkel - eller fått lägga ner.

Den typ av reportage jag och min kollega gjort mår bra av att granskas och diskuteras. Medias relation till de subkulturer vi skildrar är inte okomplicerad.

Men det får faktiskt finnas gränser för det slentrianmässiga, osakliga sparkandet på kvällstidningar bakom P1 Mediernas så korrekta fasad och självbild.

Därför har jag nu anmält Medierna till Granskningsnämnden för radio och tv.

Claes Petersson, reporter på Aftonbladet