Måndagens besked att SvD:s Ipad-magasin Insikt läggs ned är naturligtvis beklagligt, men samtidigt knappast förvånande.

Jag frågade lite snabbt på Twitter om det var någon som trodde att det var fler långa fördjupande reportage som var lösningen på morgonpressens ekonomiska problem. Ola Henriksson, projektledare och redaktör på svd.se, svarar att det finns en trend mot långläsning, som den i Fokus och The Economist, men att SvD hade misslyckats med att "kommersialisera trenden".

Jag gillar verkligen mycket av det som SvD gör online, och Ola Henriksson är en av de som som ser till att det blir så bra. Och man ska inte dra för stora växlar på en enstaka tweet.

Men om man tittar på DN:s och SvD:s betalstrategier verkar som det är just mer och fler långa artiklar som man tror är det som ska få läsarna att öppna plånboken.

Som om långläsningen i Fokus, The Economist, Filter och Icon är det som utgör hotet mot den betalda morgontidningens ekonomi 2012. Några av dessa går förvisso hyfsat bra, men det är väl inte riktigt så att de står för någon sorts ekonomiskt framgångstrend i medievärlden. Det är snarare så att de "trots allt" ändå går (ja, några av dem i alla fall) hyfsat bra. Inte tack vare.

Jag har ägnat sommaren åt att testa DN:s och SvD:s betaltjänster för Ipad, och principen är densamma där. Några fler bildspel, kanske lite webb-tv, någon ny grafik någon dag, eller någon extra text. Det är det som ska få oss att köpa betaltjänsterna, det är det som ska få oss trogna pappersprenumeranter att förutom våra 250 kronor i månaden betala ytterligare 29 kronor för Ipadutgåvan.

Det är "lite mer av samma" som gäller. Bara vi gör lite mer journalistik, lyckas få utrikeskorrespondenterna att skriva lite fler artiklar, låter fotograferna ta lite fler bilder, då får vi mer bra innehåll, och det vill ju folk ha. Det verkar man tro, trots att vi lever i en tid av ett ofattbart informationsöverflöd, där vi snarare behöver hjälp att navigera i informationsfloden, än mer information.

Jag tror att tidningarna underskattar den fantastiska paketering och distributionsform som morgontidningen på frukostbordet ändå är. Inget annat medium ger mig lika snabbt överblick över det viktigaste just nu, utvalt av redaktioner som jag litar på, och där jag enkelt kan skanna av allt på fem minuter, eller fördjupa mig i det som just jag gillar.

Men denna överskådlighet finns inte i tidningarnas Ipadutgåvor. Både SvD:s Insikt och DN:s DN+ bygger båda på blädderprincipen. Insikt har en enklare överblick i form av miniatyrsidor längst ned i en meny, men man måste aktivera den genom att klicka i skärmens nederkant. DN har samma översikt, fast högst upp. Men översiktsvyn är inte, vare sig för DN eller SvD, grundläget, och man måste klicka minst två gånger på olika knappar för att ta sig mellan översikterna och artiklarna. Ipadens grundläggande navigation som zoomning och swipe, som jag ser mina barn använda helt automatiskt, i varenda spel de spelar, det stöds inte.

Själv känner jag att jag trots alla utvecklingstimmar som lagts på Ipadutgåvorna, så läser jag hellre pdf-versionen. Den hittar jag åtminstone i och den stödjer mitt sätt att skumma igenom tidningen, och djupläsa ett par eller några artiklar.

Jag tycker det är helt rätt att morgontidningarna satsat på att bygga egna Ipadutgåvor. Det är bra att man vågat satsa.

Men sättet man gjort det på - genom att göra digitala magasin, som i praktiken bara återupprepar ett analogt pappersbeteende i en digital produkt - det är inte vägen framåt. Istället måste man titta på och lära av de digitala tjänster som faktiskt har slagit igenom totalt de senaste tio åren.

Det vi vet idag är att folk använder en mängd olika tjänster på internet för att hitta, söka, och få nyheter och aktualiteter serverade till sig. Tjänster som Google, Facebook, Flipboard, Twitter, Youtube och Instagram, eller någon annan som ännu inte slagit igenom. Men oavsett vilken, så utvecklas tjänsterna hela tiden med nya algoritmer och nya smarta sätt som paketerar och levererar relevant innehåll till mig som mediekonsument. De ger mig service.

Nej, SvD:s konkurrent är inte DN, Fokus eller The Economist. Konkurrenterna heter idag Google, Facebook och alerts i min Iphone. Där ska man hämta inspirationen till sina digitaltjänster.

Vågar man använda den nya smarta tekniken och det öppna internet, och dessutom kombinera det med sin kärnkompetens - redaktörsskapet - då är jag ganska säker på att det går att skapa nyhetstjänster som folk inte bara kollar av för att ha koll, utan blir återkommande användare av. Och kanske till om med betalade, trogna kunder till.

Med detta menar jag inte att de skrivande journalisterna ska ersättas av tekniker och programmerare. Men i framtiden är det kanske programmerarna som ser till att journalisternas material överhuvudtaget blir läst, eller sålt. Och därmed skapar förutsättningarna för journalistiken.

Mikael Zackrisson

Mikael Zackrisson har jobbat med digitala medier sedan slutet av 90-talet. Idag är han digital strateg på Ziggy Creative Colony.