Det var en gång ett lyxigt modehus som hette Burberry. Det grundades i England 1856 och växte sig stort i hela världen. Människor älskade plaggen för deras karakteristiska rutmönster och Burberry listades av Interbrand som ett av jordens 100 mest värdefulla varumärken.

Ändå var det nära att gå snett. Rutmönstrade halsdukar blev plötsligt populära bland gamla damer och fotbollshuliganer iklädde sig gärna Burberry när de skulle puckla på varann.

Burberry tvingades återladda sitt varumärke, förnya designen och söka en yngre målgrupp. Det lyckades – och på nytt blev varumärket stort och stolt; en skimrande brittisk klenod.

Det sa klick

Under ett Londonbesök hade en copywriter från Malmö blivit blixtförälskad i en Burberryrock för drygt 6 000 kr. Hemma igen upptäckte han att det saknades en tryckknapp framtill på rocken.

Copywritern skickade ett mejl till Burberrys Kundtjänst. Två veckor, inget svar. Han ringde dem och fick en Mr Allisman på tråden.

”Sorry Mr Nybyggars, vi har inga reservknappar. Vad ni kan göra är att sända rocken till London.”

Copywritern suckade, men gjorde som han blivit tillsagd. Rocken skulle kännas sjavig utan komplett knappsats.

Ingen oäkting

Efter en tid kom det ett mejl från en Miss Hammerfield som förklarade att rocken anlänt och skulle undersökas. Det kunde ta 4–6 veckor.

Lång tid, tyckte copywritern. Efter två veckor tröttnade han och kontaktade Miss Hammerfield.

”Sorry Mr Nybyggars, men vår tillverkare har inga reservknappar. Vad vi kan göra är att sätta på en annan knapp, utan Burberrys logotyp.”

Copywritern förklarade att han omöjligt kunde acceptera en oäkta knapp på en så fin rock. Han begärde att Burberry skulle skicka en ny rock med alla knappar på plats.

”Det gör vi vanligtvis inte, Mr Nybyggars. Då måste jag först prata med min chef”, sa Miss Hammerfield.

Ärendet överflyttades till en Mr Smethyard, som lät meddela att en ny rock i storlek XXL inte gick att uppbringa. Trots att, som det hette, detta börsföretag med över tio miljarder kronor i omsättning, hade gjort förfrågningar hos alla sina butiker på klotet.

Nära sammanbrott

Vår copywriter närmade sig nu ett sammanbrott. På nytt kontaktade han Mr Smethyard och krävde att få sina pengar tillbaka.

”I sådana fall får vi göra en utredning, Mr Nybyggars. Jag skickar vårt särskilda formulär för utlandsbetalningar.”

Ett mycket brittiskt formulär anlände i form av en pdf och skulle besvaras med uppgifter som till och med copywriterns bank hade svårigheter att reda ut.

Vännerna skrattade försmädligt. ”Det påminner om en knäpp konstinstallation”, sa en av dem.

Empatisk Lars Nittve

Av en händelse skulle Moderna museet vid denna tid inviga sin filial i Malmö. Copywritern var på plats. Turerna kring den knapplösa rocken var tillräckligt osannolika för att den skulle betraktas som konst, menade han. Lite som när konsteleven Anna Odell spelade psykfall och signaturen ”Nug” sprayade ner en tunnelbanestation. Copywritern uppvaktade överintendent Lars Nittve, som fick ett kuvert med förslaget: ”Galgkonst – rockajäveln* som for till London.”

Lars Nittve återkom senare i ett mejl:

”Din Burberryhistoria är sorglig och bestickande, men kan kanske inte riktigt platsa bland världens främsta konstverk.”

Copywritern hade svårt att invända. Kanske skulle rocken ändå bli litterärt stoff. Vännen och författaren Jan Sigurd hade antytt att rockens öde möjligen kunde ligga till grund för en novell.

Den stora vändningen

Copywritern valde nu att tillskriva Burberrys avdelningar för Press och Investerarrelationer. Rimligtvis skulle man här inse att hanteringen av rocken var till förfång för varumärket. Copywritern klargjorde att han tidigare även arbetat med journalistik, pr och ir.

Samma kväll ringde en ytterst förbindlig kvinna från Burberry och därefter flera av hennes chefer. Alla ursäktade det inträffade och förklarade att copywritern omedelbart skulle få sina pengar, och dessutom en presentcheck.

Någon högre upp i hierarkin på detta globala företag måste ha känt…ja, respekt för copywritern. Eller fruktan. I en tid när det snabbt går att skapa gerillarörelser på nätet gör den stora kolossen säkrast i att inte underskatta ens en liten copywriter.

Svante Nybyggars, copywriter

*Rockajävel är ett begrepp som nästan alla Malmöbor känner till och även använder. Det speglar Malmöandan och skapades av Jacques Werup i boken ”Hemstaden”. Författaren beskriver en fotbollsmatch mellan MFF och HIF, där en yngling från Helsingborg nästlat sig in bland MFF-supportrarna. Ynglingen är iklädd en urmodig och bondsk rock och genast fäller någon den nedlåtande repliken: ”Adu, gå po match i en sån rockajävel!”