När fan blir gammal blir han religiös. I mitt fall innebär det nästan dagliga besök på både Facebook och Twitter, och ett kvällsgullande med min iPhone i soffan. Med andra ord en vittnesbörd om bot och bättring.

Annat var det i juni när jag råkade svära i kyrkan. En uppretad mobb av digitala infödingar såg snabbt till att korsfästa avvikaren. Varför? Det är aldrig fel att kritiskt granska nymodigheter.

I den digitala socialsvängen finns mycket skräp, men hellre än att stå utanför väljer jag att försöka medverka till ett angelägnare samtal och ett vänligare tonfall. Det är även intressant att se hur allt fler företag på nätet hittar bra former för dialog med kunder och andra intressenter. Om det också kan bana väg för fysiska möten, fine.

Inte ska det behöva vara nesligt att tänka om. En tidigare rektor på Journalisthögskolan gav svar på tal när han blev ifrågasatt av en elev. ”Bara brackan är konsekvent!”, dundrade rektorn.

Att en sak är modern får inte betyda att man är mossbelupen om man ogillar den. Många reklambyråer väljer öppna kontorslandskap i tron att de goda idéerna ska sväva fritt mellan skrivborden. Undersökningar visar ofta på motsatsen: koncentrationssvårigheter, huvudvärk och lägre produktivitet. Om öppna kontor alls ska fungera krävs det mer disciplin av medarbetarna, vilket kan vara svårt att införa då disciplin ses som omodernt.

Somliga nyheter är en generationsfråga. Trådsmala jeans, servitörskorta kavajer och pannlugg må vara nytt för kidsen, men inte för oss andra: had that, not again.

Till andra digitala immigranter: häng med och umgås på nätet om du inte redan gör det. Det är kul och utvecklande. Vi har en del att lära av infödingarna och kanske vi även lära dem nå’t.

 Ett mognare förhållningssätt till nätet är önskvärt för att bromsa de värsta skitsnackarna. Eftersom ansvariga utgivare ofta saknas kommer vi sannolikt att få se en strängare lagstiftning och fler förtalsrättegångar.

Stressigt att så ofta vara uppkopplad? Man behöver ju inte bli fundamentalist. Bara lite lagom frälst.