DN:s mediebevakning av Feministiskt initiativ är märklig. Ena dagen granskar de vår närvaro i Europaparlamentet hårt, och andra dagen vägrar de att redovisa oss som ett parti som ställer upp i EU-valet. Man redovisar Piratpartiet och Sverigedemokraterna som uppstickarpartier men utelämnar Feministiskt initiativ.

Många människor som hör av sig till mig är upprörda över att Dagens Nyheter bojkottar Feministiskt initiativ inför EU-valet. Dom borde kanske ringa till DN:s redaktion istället.

DN är den tidning som mest aktivt granskat Feministiskt initiativs närvaro i Europaparlamentet, då europaparlamentarikern Maria Robsahm är medlem i Fi. Men DN har samtidigt mest aktivt valt att utelämna Feministiskt initiativ i partibevakningen inför EU-valet. Man vill varken presentera oss som ett parti som kandiderar till EU-valet eller redogöra för vilken politik vi faktiskt vill föra. Faktum är att man valt att redovisa samtliga övriga partier (som Piratpartiet och Sverigedemokraterna) som anses kunna få ett mandat i EU-valet - utom Feministiskt initiativ, det enda återstående partiet som proffsbedömare anser tillhöra "skrällarna" i EU-valet.

Särskilt märkligt var det den 15 maj, då de redovisade partiernas klimatpolitik och redovisade Sverigedemokraterna (som inte har någon klimatpolitik) och Piratpartiet (som inte heller har någon klimatpolitik). Samma dag skickade jag ett pressmeddelande från Fi om att klimatsmart kräver jämställdhet. Märkligt urval.

DN är inte ensamma om att utestänga Fi från EU-bevakningen, men att samma redaktion har en sådan inkonsekvent hållning till mediebevakningen av enbart ett parti får mig att undra om det inte handlar om ett partipolitiskt ställningstagande?

Varför granskar man exempelvis inte Christoffer Fjellners (m) närvaro i Europaparlamentet? Den ligger bara snäppet över Maria Robshams. Fjellner går dessutom starkt ut i denna valrörelse för att bli omvald. Till skillnad från Robsahm. Fast han annonserar förstås i DN.

DN:s redaktion har egna hemsnickrade kriterier för vem som ska få vara med i tidningen. Man säger att Fi med en tunn marginal ligger under den opinionssiffra de valt. Det visar på okunskap för hur fel opinionsundersökningar slår i just EU-val. Ingen kan blunda för att Junilistan chockade Sverige med sina 14 procent i senaste EU-valet, visserligen med mediernas stöd. Ingen kan heller bortse från att EU-valet är ett personval i mycket högre grad än i riksdagsvalet. Därför är frågan om partival för många väljare fel ställd!

EU-valet handlar inte om regeringsmakten i Sverige eller om höger eller vänster (de röstar i princip likadant i EU!). EU-valet handlar i högre grad om vilken kandidat väljaren anser kan göra bäst nytta i Europaparlamentet för de frågor hon/han är engagerade i.

Demokratins förutsättningar i Sverige ligger långt efter flertalet av våra EU-länder. I Danmark anses exempelvis ett parti vara seriöst och etablerat när det har 25 000 namnunderskrifter som stödjer det, och då får partiet valsedlar både betalda och distribuerade. På samma sätt fungerar det i Spanien och i Frankrike. Det spanska feministiska initiativet som nu kandiderar till EU för första gången har bättre demokratiska förutsättningar, än vad vi har här i Sverige. Här står vi utan både partistöd, pengar till valsedlar och vi måste distribuera valsedlarna på egen hand.

För Feministiskt initiativ som arbetar utifrån en nollbudget är det förståss en gigantisk utmaning att försöka göra sig hörd, särskilt nu i slutspurten på valrörelsen, när de etablerade partierna har totalt 60 miljoner kronor som de ska sätta sprätt på.

Vitaliseringen av demokratin går på sparlåga i Sverige. DN bojkottar och TV4 drar tillbaka sitt reklamerbjudande. Som tur är så lever Internet sitt eget liv. Aldrig förr har en valrörelse byggt på en så massiv rörelse bland sociala medier. Jag kommer att fortsätta min omtalade valkampanj med Obama-stuk, med kampanjsidan www.skickaschymantillbryssel.nu, twitter, facebook, bloggar, YouTube och andra nätforum som Qruiser.se.

På facebook har jag med tusentals supportrar nu den största gruppen av alla EU-kandidater. Så - trots de stora mediernas (inkl. public service) ängsliga inåtvändhet tror jag mig veta att det är många som kommer att våga vara feminister också på valdagen och skicka Schyman till Bryssel!

Gudrun Schyman
EU-kandidat och talesperson för Feministiskt initiativ

Efter artikelns publicering skickar Christofer Fjellner följande:

Felaktig uppgift om min närvaro
I sin debattartikel (DM 19 maj) påstår Gudryn Schyman att jag i Europaparlamentet har haft en närvaro "som bara ligger snäppet ovanför Maria Robshams". Det är förståeligt att Schyman gör det påpekandet eftersom delar av parlamentets närvarostatistik är svårförståelig, men icke desto mindre är det felaktigt. De siffror Schyman stödjer sig på bygger enbart på vilka som har skrivit på närvaroprotokollet i plenum, det gör jag inte alltid. Däremot bevisas min närvaro av att jag enligt röstprotokollen har varit på plats och röstat. Vid röstning måste man logga in med elektronisk kort och enbart ledamöter släpps in i plenisalen - så jag vågar påstå att röstprotokollen tydligt visar att min närvaro är betydligt högre än Schyman påstår. Detta - och en hel del annat matnyttigt - går lätt att kontrollera på det utmärkta initiativet votewatch.eu.

Christofer Fjellner (m)
Europaparlamentariker