Vadå inte ens på webben?

Pr-konsulten var irriterad. Den ”nyhet” som han sannolikt lovat sin uppdragsgivare att plantera i Dagens Media hade ratats av undertecknad. Att den inte fick plats i papperstidningen kunde han kanske förstå, men det var svårare att greppa varför vi inte bara kunde ”köra ut det på webben”.

Jag tror att alla som jobbar med webbpublicering varit med om liknande scenarion. Informationsavdelningar som suckar besviket när deras story BARA blev omskriven på webben.

Eller så har den kommit från de egna leden – chefer som stoppar publiceringar på webben för att nyheterna var ”för bra” och istället ska in i papperstidningen. Eller att någon nyhet tvärtom var för tunn och därför kan ”tryckas ut på webben istället”.

Och sedan klagar tidningarna på att de har svårt att tjäna pengar på webben. Tacka fan för det.

En inte alltför vågad gissning är att om medierna själva ser sina sajter som något slags ändlös slasktratt – hur ska man kunna övertyga reklamköparna om att investera sina pengar där? Journalisterna är inte alltid bättre, ibland känns det som om ju mer någon kan undervärdera journalistiskt arbete, desto mer kredd får man i vissa kretsar.

LRF Media, en av Sveriges snabbast växande tidskriftsjättar, har länge hållt sig borta från webben eftersom det ”inte har varit helt lätt att skapa affärer på nätet”. Med den inställningen som många har haft till webben är det kanske snarare ett mirakel att man över huvud taget har några intäkter alls.

När jag intervjuade Schibsteds vd Rolv Ryssdal för någon månad sedan frågade jag hur de ska göra med de unga – de som saknar någon som helst relation till papperstidningen. Ska tidningarna försöka lära kidsen läsa papperstidningar – något som IRM:s vd har förslagit – eller se dem som förlorade, och istället försöka hitta en modell online som de är redo att betala för?

Ryssdals svar? Metro kanske lär dem läsa papperstidningar.

Dock finns det andra inom hans koncern som tänker annorlunda. Aftonbladet håller just nu på att flytta tunga nyhetschefer och mer resurser till webben. Impopulärt inom stora delar av redaktionen, men något som kan bli viktigt för hela branschen. Kanske kan marknadsledarens första steg leda till att fler på allvar börjar investera i sina webbsajter.

Det kan så klart ta tid.  Aftonbladet – igen – fortsatte på 2000-talet att pumpa in pengar i sin sajt när andra avvaktade. Nu får de avkastning – mer än någon annan.

Det är inte lika kul att göra tidning på webben, twittrade sportreportern Robert Laul nyligen. Han fick medhåll från flera andra journalister – att skriva och redigera artiklar för pappret är roligare och har högre status.

Frågan är hur länge de tycker så. Läsarna verkar ju inte alltid hålla med.