I söndags besökte jag en annorlunda TV-gala. På scenen hyllades åtta "Svenska Hjältar", vanliga svenskar, som visat mod, civilkurage och omtanke till sina medmänniskor. I publiken satt kändisar, makthavare och artister, d v s de som normalt brukar dominera scenen och få uppmärksamheten i media.

Det kändes bra och det fick mig att fundera en del. Är det kanske så att vi journalister har tappat kontakten med våra läsare/tittare? Skildrar vi den verklighet de lever i på ett bra sätt? Börsnedgångar I New York och Hongkong, maffiauppgörelser i Italien, pedofil gripen I Tyskland, sånt missar vi sällan. Men de små, nära nyheterna de positiva vardagsberättelserna hur vanliga är dom?

Känner läsarna igen sig i de historier vi berättar dag efter dag? Om inte, kan det vara en av orsakerna till sjunkande upplagesiffror? Under mina tio år som chefredaktör har jag försökt inpränta
läsarperspektivet hos mina medarbetare. Ibland har det funkat bra, men alltför ofta har mycket fallit tillbaka till det gamla; att göra tidning för kolleger och konkurrenter, inte för dem som är våra
kunder och uppdragsgivare. Läsarna.

Jag tror jag har hyfsat på fötterna i den här frågan. Under de tre senaste åren har jag varje söndag på Aftonbladets debattsida kommunicerat med hundratals engagerade läsare under vinjetten "Hörru Anders". Och den I särklass vanligaste synpunkten handlar om just detta.

"Varför skriver ni bara om elände i tidningen? Det händer ju så mycket positivt som vi aldrig får läsa om. Någon gång kan ni väl berätta om människor som gjort något bra, inte bara om dom som mördat, våldtagit och stulit."

Sagt och gjort tänkte jag för precis ett år sedan då jag I julhelgen hoppade in som nyhetschef några dagar. Förväntingarna var stora hos personalen. Vad skulle högste chefen dra igång för hårdkokta scoop när han gjorde comeback vid desken? "Nu ska vi satsa på positiva vardagsnyheter några dagar," sa jag på morgonmötet. Det blev alldeles tyst runt bordet. Alla tittade undrande på mig.

"Nu letar vi varma nära historier, de finns men vi ser dom inte", fortsatte jag envist.

Snacka om respons. Plötsligt ändrade läsarmejlen karaktär. Ord som "slaskblaska" "kriminaljournalen" och "skärp er" byttes mot "tack","äntligen" och "ni lyssnar ju".

Och roligast av allt; redaktionen gick igång i 190 när den fick ta del av läsarnas reaktioner. Plötsligt förstod både personalen och jag själv hur rätt läsarna haft. Positiva, gripande och bra berättade historier går hem. Kanske är det en av nycklarna till att vända upplagan på landets alla dagstidningar.

I England är man inne på samma linje. Motsvarigheten till "Svenska Hjältar" arrangeras av Daily Mirror som stärkt sitt varumärke med den här typen av positiv journalistik. Och den engelska tv-galan var förra årets mest sedda program.

God Jul

PS. Naturligtvis hoppas jag att den här artikeln får en massa
positiva kommentarer från alla "medieexperter" på dagensmedia.se.

Anders Gerdin är avgårende chefredaktör för Aftonbladet